Ett steg närmare drömmen

Idag har jag kört häst i skogen, sittandes på timmerlaset.
En vacker dag ska jag göra det i ett vinterlandskap.
Det ser jag fram emot.

Med tömmar i handen

Att få arbeta ute i naturen utan maskiner är något jag idealiserar och efter dagens introduktion i hästkörning fick jag mersmak för drömmen. Med hästen blir det mindre slitage på marken, mindre giftiga utsläpp och framför allt mer harmoniskt arbete i skogen. Och med tanke på att nordsvenskar är en ras som håller på att dö ut skulle de vara fint att hjälpa till att bevara rasen.

Jag tänker även att häst skulle vara ett djur som är bra att äga tillsammans med andra. Istället för att flera närliggande gårdar ska ha en häst, eller två, så kan man dela på några och därmed även dela på arbetet med att slå höet och hjälpas åt med i arbetet i skogen. Tillsammans är vi starkare, och med en häst vid vår sida är vi ostoppbara.

Peter Nilsson, som porträtteras i denna bok, är en av de som lär oss köra med häst i skogen.

Tacksamhet till träden

Det är med blandade känslor jag lärt mig fälla träd. Slagit bort en bit ur stammens botten med hjälp av en yxa. Sedan sågat genom trädets alla årsringar, kapat av alla band som binder den till jorden, och sett det falla mot marken. Ibland lätt, nästan som en fjäder, har det slagit ner. Ibland har hela skogen dånat och marken skakat.

 

Inom mig delas jag i två när trädet faller. Jag känner stolthet och fylls med känslan av att jag kan, jag kan själv fälla träd för att få ved till vintern. Men ett vemod ligger även där och skaver. Att trädet ska få sätta livet till för att jag ska lära mig. Och när saven rinner likt blod ur trädet svider det i hjärtat mitt.

 

Därför tackar jag varje träd innan jag slår yxan i det. Jag tittar upp i dess krona, smeker dess stam och tackar det för all den kunskap de skänker mig.

Barkbåt

Jag sätter segel på en barkbit

lägger den i sjön

 

Jag skjutsar den med handen

vinkar den adjö

 

kanske är den enkel

kanske är den späd

men kanske kan den nå dig

min kärlek till ett träd

 

där på andra sidan

där seglar båten in

där står du och vinkar

i tår av nostalgi

 

barken fick dig minnas

trädet du lekte i

men det fick inte finnas

för där skulle vägen bli

 

Andreas Grega, Musiker, artist och konstnär

(ur: Tusen tankar om träd - en antologi som växer)

Minnet av kretsloppstiden

Efter tre veckor på Kretsloppshuset känns det som om mitt huvud svämmar över av ny kunskap. Jag märker redan nu att det är svårt att komma ihåg och få grepp om allt vi lärt oss, det är så mycket, och då återstår ändå 32 veckor på kursen. Därför startar jag denna blogg som en dagbok över tiden på skolan, för att hjälpa mig minnas när jag blickar tillbaka på tiden här.

 

Så välkomna, det här är min dokumentation av Kretsloppstiden.